Tvillingbesök och skrikig söndagspromenad

Denna vecka har jag varit på BVC för vägning och mätning och jag följer kurvorna perfekt, börjar dock bli rätt lång, dvs 60 cm, snart 1 dm från födelselängd!

Här försöker jag starta ett nytt bebismode, den berömda "presentsnöresbebismössan". Kom ihåg var ni såg den först... :-) Här ligger jag i min säng och undrar vad det är för konstiga figurer som envisas med att hänga över min säng.

Så här ser de ut, "monstrena"....

Hjälp de anfaller!!!
När jag var hos Linda förra veckan fick jag en fin tennisklänning. Titta vad fin jag blev!

Klänningen passade bra när jag skulle få finbesök av Anna och tvillingarna Samuel och Joel. Här sitter vi och tittar på tecknat medan våra mammor fikar.

Jag fick fina leksaker av dem, bla en mystiger. Här är jag och Samuel som jag tittar väldigt beundrande på.....

Jag lät till och med killarna klappa på mig när jag satt i Annas knä, tyckte själv jag var väldigt snäll. Så snäll att jag var tvungen att ta igen det när de åkt och vägra somna på flera timmar...

Det här med att sovvägra har jag börjat med den senaste veckan till mina föräldras förfäran. Det annars så säkra knepet med en promenad har inte fungerat och har jag väl börjat skrika i vagnen så slutar jag inte förrän jag är hemma igen. Mamma och pappa vågar snart inte gå några längre sträckor och tittar nervöst på mig och generat på alla förbigående. Att bebisar slutar skrika av trötthet efter 5-10min gäller inte mig, jag kan lätt skrika 45min/1 timme i sträck utan problem. Jag är väldigt uthållig tycker jag själv! :-)

Här har vi iallafall tagit en lång söndagspromenad (den sista på ett tag??) längs Mjörns strand till sjöscouternas kaffeservering. Vaknade givetvis när mamma och pappa skulle fika men var på rätt gott humör där, dock lite chockad....

När vi skulle gå hem ville jag inte alls sova i vagnen. Mamma försöker köra off-road för att skaka mig till sömns men det kunde hon glömma.

Pappa fick bära mig ett tag men det hjälpte inte heller så det blev en rask sammanbiten promenad hem.

När jag väl kom hem och fick av mig mössa och ytterkläder blev jag på bra humör igen och charmande mina föräldrar så gott jag kunde så de skulle glömma promendaden.

Först tittade jag väldigt koncentrerad på pappas klocka, försöker nog se hur lång tid det är kvar tills skidskyttet börjar...

Sen busade jag och skrattade så sött som bara jag kan.

Efter ett tag blev jag rätt trött och vilade lite i mitt gym.


Hej då! Ses nästa vecka!