Besök av Liam och Wilma + en cykel!

Vi har varit barnvakter åt mina kusiner Wilma och Liam. Det var jättekul tyckte jag! Vi byggde en egen hoppborg! Mina kusiner är ju gymnaster och gör alla möjliga konstiga trick och volter. Jag nöjer mig med ett traditionellt "1-2-3 å-hopp". Först går man fram till kanten.... Sen intar man hoppläge med tungan rätt i mun.... och sen hoppar man.

Mamma försökte hinna med med kameran i någon sorts sport-läge.... Start-position!

Hopp!!!!

Landningen blev lite sådär ibland, tur att bilden blev suddig....

Nytt försök!

Sen var det dags för tacos och film!

Och lite mys i soffan.... börjar bli lite lätt trött här efter allt hoppande...

Grupp-tandborstning. Helt plötsligt var det mycket lättare att få mig att borsta tänderna...

Dagen efter åkte vi till Lerums vattenpalats och badade. Jag gillar att ligga på rygg och plaska så mycket jag bara kan med fötterna. De andra var inte så roade...

Nu har de fått bort mina fötter från deras ansikten iallafall...

Flyta på en matta var också rätt kul. Efter ett tag bestämde jag mig bara för att glida av så det gällde att vara med...

Jag har äntligen fått ett cykel!!! Det har varit mycket snack om cyklar den senaste tiden och sen äntligen i fredags fick mina föräldrar tummen ur och åkte ner och köpte en! Den var inte helt lätt att sätta ihop, pappa fick en del utbrott... Jag försöker hjälpa till så gott det går, peka lite, ge tips etc. Notera att jag satte på mig cykelhjälmen så fort cykel-delarna kom ut ur förpackningen..... allt för att stressa pappa!

När jag tyckte att han hållt på länge nog så var jag helt enkelt tvungen att hjälpa till! Det gick mycket lättare för pappa att sätta ihop cykeln när jag hjälpte till.... eller kanske inte.. ;-)

Vadå, håller skruvmejseln åt fel håll? Det här går ju jättebra!

Äntligen! Premiär-runda i vardagsrummet!

När jag väl kom ut så fick jag syn på mina kritor och då var cykeln bortglömd....

Jag vill hjälpa till mycket nu för tiden och det är mycket "Jag hjälpa dig?", "Jag kan hjälpa!" just nu. Har rätt höga tankar om mig själv och tror att jag ska kunna hjälpa till att dra upp mamma från golvet. Fick erkänna efter ett tag att hon var ganska tung.

Pappa är min hjälte och han kan verkligen allt i mina ögon! Så fort mamma säger att något inte går (som att "öppna" en tärning, eller bära mig + dockvagn + 4 nallar ner för trappan) så säger jag snabbt "pappa kan!!!" och tittar besviket på henne.

Hej hej!